Det restavfall som anländer till Filbornaverket är en blandning av två typer av kol: biogen och fossil kol. Den biogena kolhalten kommer från material som ursprungligen härstammar från naturen, som till exempel trä. Å andra sidan är den fossila kolhalten bunden i material som är tillverkade av fossila ämnen, som plast som tillverkats från olja. När vi bränner detta avfall, frigörs koldioxid, och tidigare har koldioxiden släppts ut i luften tillsammans med rökgaserna från skorstenen.

Koldioxidavskiljning – att fånga in koldioxiden

Nu, låt oss utforska hur vi kan fånga in den koldioxid som släpps fri genom en process som kallas koldioxidavskiljning. Rökgaserna som innehåller koldioxid går igenom något som kallas en Absorber. Absorbern är en imponerande 50 meter hög cylinder där rökgaserna duschas med en blandning av vatten och ämnen som kallas aminer. Aminerna fungerar som fångstnät och fångar upp koldioxiden i vätskan, som sedan sjunker till botten av Absorbern. På detta sätt följer inte koldioxiden med rökgaserna ut genom skorstenen. Rökgaserna rengörs ytterligare innan de släpps ut i atmosfären, och vätskelösningen som innehåller koldioxid och aminer pumpas sedan från Absorbern till en så kallad Desorber.

Koldioxid blir till gas

Desorbern är en hög, imponerande cylinder på ungefär 30 meter där värme tillsätts i form av ånga. Värmen gör att aminerna släpper taget om koldioxiden, och den omvandlas till gas. När koldioxiden har omvandlats till gas, förs den upp till toppen av Desorbern och vidare till en förvätskningsstation. Aminerna som har lämnat koldioxiden kan sedan återanvändas i Absorbern för att fånga in mer koldioxid.

Förvätskning och lagring av koldioxid

Koldioxiden har nu lämnat Desorbern och ska genomgå en förvätskningsprocess. Detta görs genom att koldioxidgasen först kyls och rengörs, och sedan komprimeras koldioxidgasen genom att höja trycket tillräckligt mycket för att gasen ska omvandlas till vätska. Vätskan pumpas sedan till stora förvaringstankar innan den transporteras vidare till slutlagring.

Effektbehov och anpassning

Kanske undrar du om den här processen kräver mycket elektricitet? Vi har idag effektbrist i Skåne och därför har vi räknat med en viktig poäng. Processen använder i huvudsak ånga, och den ångan skulle potentiellt kunna användas för att producera el. Därför kommer anläggningen vara utformad på ett sådant sätt att om vi har brist på el i Skåne, kan vi minska koldioxidavskiljningen eller till och med stänga av den helt. Istället kan vi använda ångan för att producera el, och därmed hjälpa till att balansera vår elförsörjning.