Anna vill inspirera andra till en mer hållbar livsstil

Hon väljer cykeln före bilen, åker kollektivt, avsätter tid för att laga kläder och prylar, äter vegetariskt och köper i första hand ekologiskt och lokalproducerat. För 35-åriga Anna Lindgren från Helsingborg är det självklart att göra sitt yttersta för att leva ett hållbart liv.

– Jag har alltid känt att det är mycket som är upp och ner i världen. Den livsstil vi har i väst gör oss själva sjuka och planeten sjuk, säger Anna.

Tidigare drev hon eget företag, men tröttnade på det kommersiella drivet och jakten på tillväxt. Idag jobbar hon för Helsingborgs stad med kommunikation om innovation, som ofta är kopplat till hållbarhetsprojekt.

– Mycket av de utmaningarna vi står inför med klimatkrisen kan vi lösa med innovation. I Helsingborg har man satt upp som mål att vara klimatneutrala 2030. Här jobbar man verkligen för att förändra och det tilltalar mig.

Anna har uppmärksammats för sitt engagemang. 2022 nominerades hon till Helsingborgs stads miljöpris. ”Hon visar mod och agerar ledstjärna i en tid då vi måste börja prioritera miljö- och klimatfrågan i allt vi gör”, löd delar av motiveringen.

– På jobbet är jag alltid den som tjatar. Måste vi ha tio skärmar på samtidigt i ett digitalt möte? Eller varför dricker vi ibland kaffe ur papperskoppar? Om vi inte kan få fram riktiga koppar till möten och konferenser, hur ska vi då kunna lösa alla större utmaningar vi står inför?

Nästa steg på Annas personliga hållbarhetsresa är att renovera ett litet torp utanför Klippan med bara återbrukat material. Längtan efter ett annat slags liv, bort från stadens stress och brus, fick henne att söka sig ut på landet.

– Jag har länge velat göra en större omställning av mitt eget liv och vill leva mer naturnära. Samtidigt handlar mycket för mig om rimlig levnadsstandard. Ett litet hus är energismart, det är skillnad att värma upp 40 kvadrat jämfört med 200, säger hon.

Förutom lite hjälp från familj och vänner renoverar Anna torpet från grunden på egen hand. Hon gipsar väggar, slipar golv och river ut asbest.

– Jag har nog alltid haft en ”jag kan allt”-mentalitet. Det som höll på att ta knäcken på mig var att lägga om taket med återbrukade pannor. Att hämta och bära dem, tvätta var och en och få upp alla på taket… det var tufft, säger hon med ett skratt.

Anna lägger stor vikt vid att optimera energianvändningen i torpet. Hon kastade snabbt ut den gamla oljepannan till förmån för en luft- och vattenvärmepump. Fjärrvärme var hennes förstaval, men med tanke på det lantliga läget var det för långt till närmsta nätanslutning.

– Innan energikrisen funderade jag inte särskilt mycket på hur mycket energi jag använder. Nu tänker jag att jag bara genom att konsumera mindre, bidrar till mindre energiförbrukning. För det tar väldigt mycket energi att producera nya saker, säger Anna.

Hon återbrukar i den mån det är försvarbart, men ibland kan det faktiskt vara bättre ur ett hållbarhetsperspektiv att köpa nytt. Gamla englasfönster byts till exempel ut mot nya energisnåla treglasfönster.

Tanken är också att skapa förutsättningar för att kunna kallställa och lämna huset längre perioder. Lösningen blev att isolera med träfiber som är en restprodukt från skogsindustrin.

– Det är ett naturligt material som kräver lite energi att framställa och som gör att huset inte tar skada av att stå kallt. Ska jag resa bort på vintern känns det helt fel för mig att värma ett oanvänt hus i tre månader.

För att få fler människor att vilja engagera sig och bidra till omställningen efterfrågar Anna ljusare framtidsvisioner. Hon tror att ett första steg är att vända sig inåt och ta reda på hur man själv vill leva och bidra till omställningen.

– I samhället idag finns väldigt starka normer som gör att det är väldigt svårt att veta… vad vill jag då? Det krävs att man stannar upp, lyssnar på sin inre röst och frågar sig själv vad som känns sant i magen. Då tror jag vi kan få ett mer hållbart samhälle, för är vi i synk med oss själva kan vi göra bättre val.